Kort taget på min son när han var min lilla rekryt förra året. Oh my, vad tiden går fort! Visst är han schtiiiilig! Är han fortfarande kan jag tala om. För närvarande susar han kanske inte just för ögonblicket men under dagarna nerför pisterna i fjällena med sin söta goa Emma.

Jag sitter här och konstaterar att klockan redan runnit väg till 10 i 8 och känner mig ganska slut och vissen. Men det brukar ge sig, det är måndag. I alla fall var jag inne på Olw's mysmatch och gissa vad? Jag hade 0 poäng. Ingen verkar gilla min chips hurmphf. Snälla, ge mig ett tröstpoäng - här! Är ni med som råkar snava genom min dörrmatta?